Ikväll är det dags. Klockan 19 börjar vi spela på stora scenen. Laddad och klar, nu kör vi! Wiiiii!!!

Efter att ha repat med bandet i måndags känns läget helt under kontroll. Vi är jätteladdade för giget på söndag! Jag pratade med Jakob Öqvist om Katalingiget som han tyckte kändes bra och han berättade att han hade nämnt Henke (basisten) i radio. Det är ju som sagt så att Henke döpt om sig till Spider-Man och det står t.o.m i hans leg. Det pratade Jakob om på radion. Några dar senare var Henke ute med sin gå-ut-polare. Dom brukar gå ut ibland o prata över några öl men annars ses dom aldrig och Henke med sitt fantastiska namnminne (inte!) kommer inte ens ihåg vad hon heter! I alla fall så pratade dom om att han hade blivit nämd i radio och då sa hon att Jakob var hennes bror! Så typiskt att ingen av dom visste: hon visste inte att han spelade med Jakob och Henke visste inte att det var hennes bror. Världen är liten…..

Det är så skönt att spela med människor som älskar musik och att stå på scen och spela! När jag gick på musikhögskolan fanns det fullt av snobbiga människor som vägrade stå på en scen om det inte lät perfekt! Mycket handlade om perfektionism. Hos många av dom såg jag aldrig någon glädje i ögonen när de stod på scenen. Det handlade bara om teknisk skicklighet och en otrolig prestationsångest!
Många tyckte att det var hemskt att spela upp nånting för nån annan för att dom visste att dom skulle bli hårt kritiserade av andra. Jag har träffat några vänner som började där nyligen. Deras spelglädje är på väg att försvinna och dom skriver inte längre lika mycket egen musik. Det händer nåt med naiviteten när man går där. Då pratar jag om den här vackra naiviteten när man ser att man kan skapa vad som helst och använda vilka toner som helst som i en vacker regnbåge med olika färger som man plockar ut och skapar nåt eget av. Den glädjen försvinner och ersätts med ångest för att skapa och spela fel. Glädjen för musiken bleknar och inhöljs i nåt slags grå ångest istället. Många är det som har suttit och övat timme efter timme i flera år för att sedan inse att glädjen har försvunnit och ta första bästa jobb på ica istället. Vad spelar det för roll om en ton blir fel om du ändå inte kan glädjas av musiken i jakten på perfektionism? Vart tog spelglädjen vägen?

Idag har jag haft Per Alm här. Per är gitarrist och producent och har b.la. producerat Cornelis Vreeswijk och spelat med Lili & Susie. Vi hade mycket att prata om. Det var otroligt kul att höra om Pers erfarenheter av musikbranschen och hans sätt att se på musik. Han är väldigt noggrann med sina produktioner och skapar gärna långsamt men med höga ambitioner. Han har arbetat med många erfarna musiker och då bett dom göra omtagningar tvåsiffriga gånger trots att dom är yrkesverksamma musiker. Anledningen är att Per vill få med mycket hjärta i låtarna. Spelar man en låt helt perfekt men känslokallt är det ju ingen idé, man ska få ståpäls för att det är så otroligt utlämnande och känslofullt. Jag spelade upp två ballader för honom live som han gillade och vi ska se om vi går vidare med dom. Skulle ju vara kul om vi bestämmer oss för att samarbeta. Per kommer på konserten nästa söndag som jag hoppas att ni inte missar! 🙂

Det är skönt med sportlov. Det vet jag som har det just nu. 🙂 Igår var jag i kyrkan i Kallhäll och repade med en kör som jag ska vara musiker/sångare i på en konsert. Det blev mycket a vista läsning (läsa noter rakt av) på körlåtarna och på flöjten blev det en del improvisation. Men sånt tycker jag är jättekul! Dom sjunger allt från jazz, visa, klassiskt till pop och alla låtar kommer från olika filmer.

Nu har vi haft vår första show på Katalin. Det gick riktigt bra! Urbra kombination blev det med ståupp och musik, eftersom musiken är glad och ståuppen var sjukt kul. Jakob gjorde ett riktigt bra framträdande! Nu blir det Mosebacke om två veckor. Jag längtar redan!!!

Idag ska jag vara med i radiokanalen P4 Uppland kl. 15.30 – 16.00. Ska bege mig till Uppsala snart och bli intervjuad, dom kommer även att spela upp två låtar. Det ska bli skoj!
Igår repade vi igen och nu tog vi bilder på hela bandet. Här är vi:

Från vänster: Henricc (Spiderman) Söderström, Mikael Goldberg, Alexander Mannerfors, Sofia Ullman, Joakim Rezek, Pedro Martinez

Igår repade vi igen. Det var bara Henke (basisten) och Micke (trummisen) som var med igår för Jocke (piano o kör) och Alex (gitarr) var akut tvugna att jobba. Vi tog lite bilder igår men fick inte riktigt till dom……….
Först såg Micke extremt rolig ut…

Sen skärpte han till sig men då blundade jag samtidigt som Henke trodde att man skulle ta anabola steroider för att se cool ut…….

Vi bestämde oss därefter för att se glada ut. Somliga kanske tog det lite för ordagrant….

Så då sa vi att nu skulle vi bara stå rakt upp och ner. Vilket Micke tog för ordagrant……

Till slut började alla frysa och huttra…..

Vi frös så mycket att när Henke intalade oss att vi skulle ha fotot i ”fågelperspektiv” fick vi en knäpp och började flyga (han lyckades till och med intala sig själv)……

Men proffsiga som vi är alla tre fick vi till det till slut!

I måndags hade jag möte med Jakob inför Katalin. Det blev ett bra möte med diskussion om showen och genomgång. Efteråt kollade jag och en kompis på en riktigt nice ståuppshow, tyvärr inte med Jakob denna gång. Efter showen hade jag möte med Martin Lagos. Martin ska vara stand in för Jakob på Mosebackeshowen. Han var med och ståuppade och gjorde ett jätterolig överraskningsnummer! Han var lite skådespelare också kan man säga. 🙂 Igår var det rep med bandet igen och nu börjar det närma sig. Det blir en intensiv vecka nästa vecka så jag har avbokat så mycket som möjligt den veckan för att kunna fokusera.

Igår (torsdag) repade bandet. Henke (basisten) är hobbyfotograf och har tagit bilder på oss som jag lagt upp här. Det blev sånt här roligt vidvinkelperspektiv. När man ser oss underifrån liksom….

Oj oj oj! Idag har det varit en riktig otursdag för mitt band. Det började med att gitarristen Kim ramlade in i en buske för nån vecka sen och fick gipsa armen och ska operera den på måndag. (Han var väl inte helt nykter när han ramlade in i busken 🙂 Så då fick vi sätta in en ersättare för honom.
Idag skulle vi repa kl. 13 och en timme innan repet fick jag mess från basisten Henke att det fullständigt hade kört ihop sig på jobbet och att han var tvungen att dra dit o skulle bli väldigt sen.
Inte nog med det. Jag o trummisen Micke stod och väntade på pianisten Jocke så länge. Vi väntade o väntade men han kom aldrig så jag försökte ringa. Fick inte tag i honom så jag ringde hans pappa ”Ekan”. Till slut fick jag veta att Jocke hade varit på väg till repet. Han skulle ta ut pengar på vägen o stoppade in kortet i automaten o slog fel kod tre ggr! Så tittade han på kortet o fick se att det stod nån annans namn på det. Det var bara för honom att gå hem igen o ringa massa samtal o spärra kortet.
Dert slutade med att Henke kom typ vid halv tre o så körde vi igenom alla låtar. Jag tror aldrig jag har hört om så mycket otur på en o samma dag. Kanske är det jag som ger otur åt alla i min omgivning idag? Bäst att ta ut batterierna i telefonen så att ingen ringer mig…………..