I lördags var det gig på en bal och då spelade jag piano på 22 låtar. Flera av låtarna saknades noter på och andra fanns det bara basnoter på. Då är det bra att ha musikprogrammet Spotify, så att man kan lyssna på låtarna och lära sig dom. Giget gick ok men det blev en del fel när jag inte visste vilken tonart dom skulle börja i. På ”När vi gräver guld i Usa” hade dom sagt till mig att den gick i c – dur. Då antog jag att dom menade att versen började i c – dur men dom menade refängen. Jag hade inga noter på den utan plockade ut den med hjälp av spotify, och eftersom jag missförstått tonarten blev det helt fel när vi började spela…..
Jag hade bara varit med på ett rep innan. Basisten – som bara varit med på 2 rep – hade också lite svårigheter med vissa låtar. För att ”mörka” det la han en stegvis basgång ibland vilket gjorde att man inte hörde grundtonen i ackordet. Då blev det extra svårt för mig att lägga rätt ackord.
Igår hade jag ett lättare uppdrag. Då var jag på Kulturama och jobbade som pianist åt några sångare. Det var mest poplåtar och ganska enkla låtar att följa. Dessutom fanns alla noter. 🙂
Ikväll ska jag på SMASK (Musikhögskolans Melodifestival).

Igår träffade jag på en kompis som frågade mig om jag vill vara med och spela piano i en orkester på lördag. Ikväll har jag varit och repat inför det. Jag hade bara det repet på mig inför spelningen. Noterna var mycket fel i, en del ackord var borta och en del ackord var helt fel. Jag får plocka ut ackord på en del låtar och lyssna på You Tube hur dom går. Det är typ 20 låtar vi ska köra på lördag och jag har bara fått 10 av dom så jag hoppas någon mailar mig fler, men det löser sig….

Nu har jag inte skrivit sen i söndags när Mosebackekonserten var. Det beror på att jag inte haft nån energi kvar. När man står på scenen ger man så mycket av sig själv och tar ut all sin energi så att dagarna efter har jag känt mig helt tom. Det är i och för sig ingen nyhet för mig, det är bara det att jag ofta inte visar det eller pratar om det. Jag har pratat med några som vet hur det känns efter att ha uppträtt och det har hjälpt mig väldigt mycket.
Men konserten kändes bra. Martin Lagos gjorde ett lysande ståuppnummer och bandet var svängigt. En grej som inte var så kul var att basen stämde om sig precis när vi skulle spela. Ajaj! Tror att Henke blev lite chockad själv över att den gjorde så, när han precis hade stämt den….

En annan oväntad grej som inträffade var att i sista numret när Martin kom upp som gatumusikant frågade jag på skoj om det var nån annan gatumusikant som ville komma upp på scen. Det skulle jag inte sagt. Självklart var det en kille (han verkade inte ha alla paddlar i vattnet) som sa ”Jag vill komma upp”. Så jag släppte upp honom. Det fanns inga instrument över till honom men han sa att det inte gjorde nåt. Så började vi köra slutlåten och killen – ställde sig och började rappa! Och det var inte bra nånstans! Jag kunde inte hålla mig för skratt och ingen annan heller. Publiken trodde att han skulle vara med i showen så dom fattade inget. Jag frågade om det var nån i bandet som kände honom. Det var självklart gitarristen Alex som kände honom. Det hade jag kunnat tänka mig att det var Alexs crazy polare. Haha!
Men kul hade vi! Nu har vi nya gig på gång men jag vet inte om Boulevardteatern blir av för lokalen är väl inte precis den bästa att spela i. Men ni behöver inte oroa er för det kommer bli andra gig om inte det blir….

Ikväll är det dags. Klockan 19 börjar vi spela på stora scenen. Laddad och klar, nu kör vi! Wiiiii!!!

Efter att ha repat med bandet i måndags känns läget helt under kontroll. Vi är jätteladdade för giget på söndag! Jag pratade med Jakob Öqvist om Katalingiget som han tyckte kändes bra och han berättade att han hade nämnt Henke (basisten) i radio. Det är ju som sagt så att Henke döpt om sig till Spider-Man och det står t.o.m i hans leg. Det pratade Jakob om på radion. Några dar senare var Henke ute med sin gå-ut-polare. Dom brukar gå ut ibland o prata över några öl men annars ses dom aldrig och Henke med sitt fantastiska namnminne (inte!) kommer inte ens ihåg vad hon heter! I alla fall så pratade dom om att han hade blivit nämd i radio och då sa hon att Jakob var hennes bror! Så typiskt att ingen av dom visste: hon visste inte att han spelade med Jakob och Henke visste inte att det var hennes bror. Världen är liten…..

Det är så skönt att spela med människor som älskar musik och att stå på scen och spela! När jag gick på musikhögskolan fanns det fullt av snobbiga människor som vägrade stå på en scen om det inte lät perfekt! Mycket handlade om perfektionism. Hos många av dom såg jag aldrig någon glädje i ögonen när de stod på scenen. Det handlade bara om teknisk skicklighet och en otrolig prestationsångest!
Många tyckte att det var hemskt att spela upp nånting för nån annan för att dom visste att dom skulle bli hårt kritiserade av andra. Jag har träffat några vänner som började där nyligen. Deras spelglädje är på väg att försvinna och dom skriver inte längre lika mycket egen musik. Det händer nåt med naiviteten när man går där. Då pratar jag om den här vackra naiviteten när man ser att man kan skapa vad som helst och använda vilka toner som helst som i en vacker regnbåge med olika färger som man plockar ut och skapar nåt eget av. Den glädjen försvinner och ersätts med ångest för att skapa och spela fel. Glädjen för musiken bleknar och inhöljs i nåt slags grå ångest istället. Många är det som har suttit och övat timme efter timme i flera år för att sedan inse att glädjen har försvunnit och ta första bästa jobb på ica istället. Vad spelar det för roll om en ton blir fel om du ändå inte kan glädjas av musiken i jakten på perfektionism? Vart tog spelglädjen vägen?

Idag har jag haft Per Alm här. Per är gitarrist och producent och har b.la. producerat Cornelis Vreeswijk och spelat med Lili & Susie. Vi hade mycket att prata om. Det var otroligt kul att höra om Pers erfarenheter av musikbranschen och hans sätt att se på musik. Han är väldigt noggrann med sina produktioner och skapar gärna långsamt men med höga ambitioner. Han har arbetat med många erfarna musiker och då bett dom göra omtagningar tvåsiffriga gånger trots att dom är yrkesverksamma musiker. Anledningen är att Per vill få med mycket hjärta i låtarna. Spelar man en låt helt perfekt men känslokallt är det ju ingen idé, man ska få ståpäls för att det är så otroligt utlämnande och känslofullt. Jag spelade upp två ballader för honom live som han gillade och vi ska se om vi går vidare med dom. Skulle ju vara kul om vi bestämmer oss för att samarbeta. Per kommer på konserten nästa söndag som jag hoppas att ni inte missar! 🙂

Det är skönt med sportlov. Det vet jag som har det just nu. 🙂 Igår var jag i kyrkan i Kallhäll och repade med en kör som jag ska vara musiker/sångare i på en konsert. Det blev mycket a vista läsning (läsa noter rakt av) på körlåtarna och på flöjten blev det en del improvisation. Men sånt tycker jag är jättekul! Dom sjunger allt från jazz, visa, klassiskt till pop och alla låtar kommer från olika filmer.

Nu har vi haft vår första show på Katalin. Det gick riktigt bra! Urbra kombination blev det med ståupp och musik, eftersom musiken är glad och ståuppen var sjukt kul. Jakob gjorde ett riktigt bra framträdande! Nu blir det Mosebacke om två veckor. Jag längtar redan!!!

Idag ska jag vara med i radiokanalen P4 Uppland kl. 15.30 – 16.00. Ska bege mig till Uppsala snart och bli intervjuad, dom kommer även att spela upp två låtar. Det ska bli skoj!
Igår repade vi igen och nu tog vi bilder på hela bandet. Här är vi:

Från vänster: Henricc (Spiderman) Söderström, Mikael Goldberg, Alexander Mannerfors, Sofia Ullman, Joakim Rezek, Pedro Martinez

Igår repade vi igen. Det var bara Henke (basisten) och Micke (trummisen) som var med igår för Jocke (piano o kör) och Alex (gitarr) var akut tvugna att jobba. Vi tog lite bilder igår men fick inte riktigt till dom……….
Först såg Micke extremt rolig ut…

Sen skärpte han till sig men då blundade jag samtidigt som Henke trodde att man skulle ta anabola steroider för att se cool ut…….

Vi bestämde oss därefter för att se glada ut. Somliga kanske tog det lite för ordagrant….

Så då sa vi att nu skulle vi bara stå rakt upp och ner. Vilket Micke tog för ordagrant……

Till slut började alla frysa och huttra…..

Vi frös så mycket att när Henke intalade oss att vi skulle ha fotot i ”fågelperspektiv” fick vi en knäpp och började flyga (han lyckades till och med intala sig själv)……

Men proffsiga som vi är alla tre fick vi till det till slut!